Nikotinamid-adenin-dinukleotid (NAD) och dess fosforylerade form, nikotinamid-adenin-dinukleotid-fosfat (NADP), är avgörande coenzymer involverade i många cellulära processer, inklusive de i nervsystemet. Andra funktioner omfattar DNA-reparation, antioxidantförsvar och signalering. NADPH, den fosforylerade formen av NADP, är avgörande för antioxidantförsvarsmekanismer i celler. Neuroner är särskilt känsliga för oxidativ stress, och NADPH bidrar till regenereringen av antioxidantmolekyler, vilket hjälper till att skydda neuroner från skador orsakade av reaktiva syrearter (ROS, Reactive Oxygen Species).

Forskning tyder på att NAD-nivåerna minskar med åldern, och denna nedgång är förknippad med olika neurodegenerativa sjukdomar, inklusive Alzheimers och Parkinsons sjukdom. Att återställa NAD-nivåer undersöks som en potentiell terapeutisk strategi i samband med neurologiska störningar.

En norsk forskargrupp på Department of Neurology, Haukeland University Hospital i Bergen, har tagit de initiala stegen för att se om de vetenskapliga resultat som finns in vitro och i djurstudier kan översättas till klinisk praxis. Det går att ”boostra” mängden NAD i kroppen med hjälp av vitamin B3. Vitamin B3, som ett supplement kan fås i tre olika former; niacin, nicotinamid och nicotinamide riboside. Det är dock en stor skillnad mellan toleransen för dessa substanser. Niacin orsaker en kraftig men övergående hudrodnad, värmekänsla och stickningar. Den förefaller inte vara skadlig men är mycket obehaglig när den kommer. Nicotinamide tolereras bättre men ger i höga doser yrsel, illamående, huvudvärk och leverskador. Nicotinamide riboside liknar nicotinamide men är inte lika väl studerat.

I den första norska studien[1] gavs 1 000 mg nicotinamide riboside dagligen till nyligen diagnosticerade patienter med Parkinsons sjukdom i 30 dagar. Man kunde se en ökning av NAD medierade processer och flera biomarkörer. Man såg också en liten förbättring vad gäller Parkinson-symtom men studien var kort och med relativt få deltagare. Positivt var att behandlingen tolererades väl med få och inga allvarliga biverkningar. En viktig fråga i dessa sammanhang är vilken dos man skall ge för att få tillräcklig effekt med god säkerhet och hur länge behöver man behandla för att uppnå effekten.

I den andra studien har man i ett första steg för att komma vidare studerat om man kan öka dosen från 1 gram en gång per dag till 1.5 gram två gånger dagligen, totalt 3 gram per dag[2]. Innan denna studie var den högsta testade dosen 2 gram per dag. I studien fick 10 personer med Parkinson behandling med 1.5 gram två gånger dagligen i fyra veckor och ytterligare 10 patienter fick placebo på samma sätt. Även denna behandling tolererades väl utan allvarliga biverkningar. Liksom i förra studien såg man en påtaglig effekt på olika NAD relaterade blodprover (biomarkörer) och en positiv effekt på sjukdomen mätt med MDS-UPDRS skalan. De kliniska data är svåra att utvärdera dels för att studien är kort, dels för att symtomen är beroende på hur man medicinerat sin levodopa. Tidpunkt för senaste intag och storlek av dos kan påverka utfallet.

Det så här långt viktigaste resultatet är att den relativt höga dosen tolererades väl. Det blir därför spännande att se fortsättningen av denna forskning, dvs en längre studie som utvärderar om man kan påverka sjukdomsförloppet.

Vi hoppas få återkomma till detta här på SVIKTFAS.

Referenser

  • [1] https://www.cell.com/cell-metabolism/fulltext/S1550-4131(22)00045-6?_returnURL=https%3A%2F%2Flinkinghub.elsevier.com%2Fretrieve%2Fpii%2FS1550413122000456%3Fshowall%3Dtrue
  • [2] https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC10684646/

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Sviktfas diskuterar vi allt som har med individualiserad behandling av Parkinsons sjukdom, häng med!

Nu har du blivit registrerad!

Pin It on Pinterest