Close

oktober 30, 2019

Har behandlingen av Parkinsons sjukdom förändrats över åren?

Äldre man som leker med pussel som ser ut som en hjärna

Det finns ett flertal olika mediciner för behandling av Parkinsons sjukdom.  De allra flesta och vanligaste är så kallade dopaminerga mediciner, dvs. mediciner som på något sätt ökar mängden dopamin (t.ex. monoaminoxidas -B inhibitorer=MAO-B inhibitorer och catechol‐O‐methyltransferase inhibitorer=COMT inhibitorer) eller direkt stimulerar dopaminkänsliga nervceller, så kallade dopaminagonister.

Varje medicintyp har sina fördelar och nackdelar (oftast biverkningar). En fördel kan t.ex. vara att man tar medicinen endast en gång per dag, eller som ett plåster (bekvämlighet). Nackdelar, kan vara biverkningar som ofrivilliga rörelser, hallucinationer och avsaknad av impulskontroll.

Nyhetsbrev: Håll dig uppdaterad om Parkinsons

Med tiden har man lärt sig hur de olika typerna av preparat verkar och det är därför intressant att se hur läkarna har hanterat denna balansgång mellan effekt, bekvämlighet och risk för biverkningar. Detta har nyligen belysts i en studie gjorde på 24 behandlingscenter i USA och Canada. I princip kan man säga att författarna ville se hur kännedom om medicinernas profil har förändrat förskrivningsmönstret/behandlingen.

För att undersöka detta jämfördes en grupp av patienter från dels 2010 (över 2700 patienter) och 2017 (2900 patienter) avseende vilka mediciner som hade förskrivits vid de olika tidpunkterna. Hade något förändrats i och med ökad kännedom om medicinernas egenskaper?

Resultatet visade att:

  • Förskrivning av MAO -B inhibitorer hade ökat,
  • Förskrivning av COMT inhibitorer hade minskat liksom de läkemedel som används för att kontrollera skakningar dvs amantadine och antikolinergika.
  • Förskrivning av levodopa hade inte förändrats där c:a 86% av samtliga patienter använde levodopa.
  • Förskrivning av dopaminagonister hade inte förändrats.

Författarna noterade speciellt att användandet av dopaminagonister var oförändrat, detta till trots att det finns ökad kännedom om risken för avsaknad av impulskontroll, en biverkan som kan medföra stor social påverkan.

Hur ser det ut i Sverige? En sökning på Socialstyrelsens register för läkemedelsstatistik ger följande bild av receptförskrivning i Sverige sedan 2006. Det bör noteras att denna bild ej tar hänsyn till befolkningsökning utan endast antal förskrivna recept.

Det man slås av i denna bild är den mycket starka trenden vad gäller förskrivning av dopaminagonister. De har ökat från c:a 85.000 år 2006 till 234.000 år 2018. Detta medan andra typer av preparat i princip ligger på en konstant nivå. Vi kan notera en jämn och hög förskrivning av levodopa-preparat där det 2018 förskrevs 387 000 recept, en långsam ökning sedan 2014 då det förskrevs 345 000 recept. Detta inkluderar levodopa till andra sjukdomar där levodopa används, exempelvis ”restless legs”.

parkinson läkemedel statistik

Således finns en skillnad i Sverige jämför med USA. I Sverige har det till trots om ökad kännedom om risken för avsaknad av impulskontroll, skett en kontant ökning av förskrivningen av dopaminagonister medan den i USA är oförändrad. En sannolik förklaring till detta är att genom en bra uppföljning så kan risken kontrolleras och fördelarna med behandling är högre än riskerna. Ökningen av levodopa behandlingen sedan 2014 kan sannolikt förklaras av att det visats i ett flertal studier visat att det går bra att använda levodopa i alla stadier av sjukdomen och i princip i alla åldrar.

Faktaruta om medicingrupper gällande dopaminerga läkemedel*.

Preparat Mekanism Fördel Nackdel
Levodopa Levodopa omvandlas i hjärnan till dopamin som är den naturliga substansen för stimulans av dopaminerga celler. Behandlingseffekt är oftast gynnsam och bättre än många alternativ. Det tar ett par månader att nå full effekt vid nyinsättning som skall ske successivt. Nackdelen med levodopa är att substansen har kort halveringstid i blod. I början har detta mindre betydelse eftersom dopamin kan lagras i nervsystemet, men när sjukdomen fortskrider blir effekten av intagna doser successivt kortare. Detta leder till att antalet behandlingstillfällen per dag bör ökas.
Dopaminagonister

 

Dopaminagonister är substanser vars effekt härmar effekten av dopamin i nervsystemet (dopaminhärmare) Långverkande – en tablett/plåster per dag Dopaminagonister har större biverkningsrisk (t ex perifera ödem, blodtrycksfall, konfusion/hallucination) än levodopa. Vid nyinsättning och dosökning finns risk för impulskontrollproblem.
Hos majoriteten av patienter ger monoterapi otillräcklig symtomlindring.
COMT inhibitorer Nedbrytningshämmare som används för att öka effekten av levodopa. Ökar effekten av levodopa med 25–50 %. Kan bidra till att mindre levodopa behövs. Skall tas tillsammans med levodopa. Missfärgar urin och svett. Kan ge mag-och tarmbesvär. Ofrivilliga rörelser kan öka vid höga doser.
MAO-B hämmare Minskar nedbrytningen av dopamin i hjärnan Kan ges en gång per dag. Kan användas som monoterapi vid lindriga besvär Olika beroende på vilken hämmare som används. Exempel: Illamående och yrsel, psykiska besvär.

Referens

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Sviktfas diskuterar vi allt som har med individualiserad behandling av Parkinsons sjukdom, häng med!

Nu har du blivit registrerad!

Pin It on Pinterest