I en nyligen publicerad klinisk studie har Frequin och medarbetare jämfört tidig och sen start av levodopabehandling vid tidig Parkinson[1]. Över 440 patienter med nyligen diagnosticerad sjukdom lottades till att antingen
Grupp 1 – starta behandlingen direkt med levodopa/karbidopa (100 mg/25) tre gånger dagligen i 80 veckor eller
Grupp 2 – starta med placebo i 40 veckor följt av levodopa/karbidopa (100 mg/25) tre gånger dagligen i 40 veckor.
Behandlingen var dold så varken patienter eller läkare visste vilken grupp patienterna tillhörde.
Vid utvärdering av patienternas rörlighet angående, rörelsefattighet, stelhet och skakningar (bradykinesia, rigidity, and tremor) så hade gruppen som fått levodopa från början mindre besvär jämfört med gruppen som startade sent. Detta var förväntat eftersom levodopa ersätter och kompenserar för kroppens bortfall av dopamin som orsakar dessa besvär.
Vad som var mer förvånande var utfallet vad gäller svängningar, (fluktuationer) i rörelsesvaret på behandlingen. 23% av patienter i den tidiga gruppen och 38% i den sena gruppen rapporterade förekomst av det som kallas motoriska fluktuationer, dvs snabba svängningar mellan olika tillstånd som stelhet och överrörlighet.
Det är två observationer som sticker ut här. Det är anmärkningsvärt att i gruppen som startade sent är förekomsten av svängningar mycket högre än i gruppen som startade direkt. Det har tidigare varit en allmän uppfattning att det är bättre att vänta med levodopastart för att minska risken för motoriska svängningar. Här var det tvärtom. Tidig start var bättre och ledde till färre besvär.
Det andra anmärkningsvärda är att det efter en relativ kort behandlingstid, 80 veckor, redan förekom så pass många patienter med motoriska svängningar i bägge grupperna.
Det är fortfarande en öppen fråga om dessa svängningar beror på levodopa eller på sjukdomen. Om de beror på levodopa eller om de uppkommer sekundärt på grund av det sätt vi använder levodopa. Att ge medicinen tre gånger per dag efterliknar inte det fysiologiska mönstret för hur dopamin produceras. Tidigare retrospektiva studier har visat att om man ger lägre doser oftare, så kan man minska förekomsten av motoriska svängningar[2]. Att behandla oftare med mindre doser vid varje dostillfälle (så kallad dosfraktionering) kan vara värt att pröva för att minska risken.
Som man säger i England, ”Go low, Go Slow” kanske skall ändras till “Go Low, Go Slow. Go-Often”, dvs Låg dos, Långsam förändring, Lite oftare.
Referenser
Jack Spira har arbetat inom läkemedelsindustrin i över 25 år, i ledande positioner i flera globala och svenska läkemedelsföretag. Dr Spira har även erfarenhet av att arbeta som konsult för många både svenska och internationella nystartade företag. Han är läkare och docent vid Karolinska Institutet i Stockholm.
