Att träning är viktigt för att både fysiskt och mentalt välbefinnande är allmänt känt. Men kan det påverka risken för att utveckla neurologiska sjukdomar, speciellt Parkinsons sjukdom (PS)? Och om så är fallet hur mycket skall man träna? Sambandet mellan träning och risk för att utveckla PS har studerats i en artikel av Fang och medarbetare[1].
Fang samlade data från mer än en halv miljon individer varav det fanns 2192 med Parkinsons sjukdom och uppföljning på mellan 6 och 22 år. Deltagarna i de olika studierna kom från USA, Finland och Sverige (43 368 svenskar var med) Varje individs mängd av träning kategoriserades efter antal metabola ekvivalenter (MET) som förbrukades per vecka. Detta begrepp kan behövas förklaras lite mer i detalj. Energiförbrukningen i vila motsvarar 1MET. Vid till exempel rask promenad antas energiförbrukningen vara fyra gånger högre än i vila och uttrycks då som 4MET. Rask promenad (4 MET) under 30 minuter blir 4 x 30 = 120 MET-minuter (2MET-timmar) medan löpning (7 MET) under 1 timme blir 7 x 1 = 7 MET-timmar (420 MET-minuter). Med hjälp av detta kan man få en uppskattning baserad på typ av aktivitet och även relaterat till kroppsvikt.
Nyhetsbrev: Håll dig uppdaterad om Parkinsons
METMET står för metabol ekvivalent och 1 MET anger energiförbrukningen eller syreupptaget i vila. Som en schablon används ofta att 1 MET motsvarar en energiförbrukning på 1 kcal per kg kroppsvikt och timme eller en syreförbrukning 3,5 ml per kg kroppsvikt och minut. |
Resultatet visar att om man jämför risken för att utveckla PS hos de med högst aktivitet jämfört med de med minst, så minskar risken med 21%. Att påpeka är också att för de som inte tränade alls eller mycket lite, fanns ingen riskminskning alls. Man undrar också om det fanns någon könsskillnad och det visade sig att män som sportade mycket hade en mycket större riskminskning än sportiga kvinnor (32% för män jämfört med 19% förkvinnor).
Risken för Parkinson var dosberoende, dvs ju mer man tränade desto mindre risk!! För varje ökning av 10 MET timmar per vecka minskade risken med 10% för män (17% för de som tränar hårt) medan någon sådan effekt inte fanns hos kvinnor.
Vad är förklaringen till dessa fynd? Flera faktorer kan antas samverka exempelvis ökning av hormonnivåer och tillväxtfaktorer och minskning av inflammation och oxidativ stress. Ett mycket viktigt fynd är att man hos friska individer visat att fysisk träning ökar mängden av specifika tillväxtfaktorer för nervceller som BDNF och GDNF (brain derived neurotrophic factor, glial derived neurotrophic factor). Motsatsen har också visats på försöksdjur, dvs att inaktivitet leder till en snabbare förlust av nervceller.
Det är positivt att veta att man kan förbättra sina möjligheter till ett friskt och långt liv med en sådan enkel metod som att träna. Nu gäller det bara att leva upp till nyårslöftena och se till att det händer!
Referenser
Association of Levels of Physical Activity With Risk of Parkinson Disease A Systematic Review and Meta-analysis, JAMA Network Open.2018;1(5):e182421.doi:10.1001/jamanetworkopen.2018.2421 September 21,2018
Jack Spira har arbetat inom läkemedelsindustrin i över 25 år, i ledande positioner i flera globala och svenska läkemedelsföretag. Dr Spira har även erfarenhet av att arbeta som konsult för många både svenska och internationella nystartade företag. Han är läkare och docent vid Karolinska Institutet i Stockholm.
