Att vara fysiskt aktiv är viktigt för en mer komplett och optimal behandling av Parkinsons sjukdom. En ansenlig del av individualiserad behandling är hur individen tar hand om sig själv utöver den medicinska behandlingen som ordinerats av läkaren. Det är ingen nyhet att träning är nyttigt oavsett hälsotillstånd men en viktig fråga är vad skall man träna, hur ofta och hur tufft?

I en alldeles ny studie från Nederländerna så har effekten av hög intensiv aerobisk träning på Parkinson patienter studerats. Aerobisk träning syftar på träning som inte orsakar syrebrist eller mjölksyra i musklerna, som t.ex. löpning eller cykling på en lite lägre intensitet. Vid högintensiv träning så är det andra principer som gäller, där skall man träna under kort tid, kanske 10-15 minuter högst men med hög intensitet. I den holländska studien inkluderades patienter som var mellan 30-75 år gamla och med en Hoehn & Yahr nivå av 2 eller lägre. Detta betyder att de var ”relativt” friska med enbart lindriga sjukdomssymtom.

Nyhetsbrev: Håll dig uppdaterad om Parkinsons

Studien var en dubbelblind, randomiserad kontrollerad, där hälften av de 130 deltagarna tränade på en motionscykel, (aerobiska interventionsgruppen) och andra hälften fick stretching och avkopplingsövningar (kontrollgruppen). Både dessa övningarna gjordes i hemmet och krävde mellan 30-45 minuter, 3 dagar i veckan under en 6 månaders period.

En intressant variant i denna studie är att både grupperna fick tillgång till en s.k. “motivationsapp” på sina surfplattor/telefoner och coachades på distans. Dessutom så förstärktes motionscyklandet (interventionsgruppen) med en ”exergaming”-upplevelse, dvs spel/tävlings-element som har som mål att förbättra träningen. Man använde också så kallad virtuell verklighet (virtual reality) och videoklipp för att stimulera deltagarna i cykelgruppen att bibehålla sin motion.

Efter 6 månader utvärderades ”off-state” motoriska symtom utifrån MDS-UPDRS skalan. Resultatet visade att bägge grupperna förbättrades gentemot sitt utgångsvärde men att den aerobiska träningen var signifikant bättre jämfört med stretching gruppen. Skillnaden mellan grupperna var 4.2 poäng, en skillnad som är både medicinskt relevant och hade statistiskt signifikans. Således i korthet; ”Svettas är bättre än stretchas”.

En allmän synpunkt när det gäller motion är att allt som görs är bra. Det gäller att göra det… I denna studie har man använt sig av modern teknik, för att få patienter att motionera i hemmiljö och få det till en regelbunden vana! Det kanske allra viktigaste för att få till en god vana kan jag tycka, är att inte vara ensam. Hitta någon med samma intresse och mål, starta och kör tillsammans. Då kan man ge varandra det stöd och den uppmuntran som behövs över lång tid och för att nå och bibehålla resultat. Den moderna ”sparringpartnern” heter PT, ”Privat Tränare”. Som substitutet för denna ”sparringpartner” kan den virtuella verkligheten kanske också fungera. Eller som sagt varför inte en likasinnad vän!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Sviktfas diskuterar vi allt som har med individualiserad behandling av Parkinsons sjukdom, häng med!

Nu har du blivit registrerad!

Pin It on Pinterest