Close

september 23, 2020

Kan högintensiv träning påverka förloppet av Parkinsons sjukdom?

Högintensiv grupp intervallträning

I en nyligen publicerad översikt ställer författarna frågan om träning minskar risken för att få och/eller påverkar sjukdomsförloppet av Parkinsons sjukdom[1]. Här skiljer man mellan ”motion” och träning, där träning är en strukturerad pulshöjande aktivitet medan motion är, typ en promenad.

Författarna konstaterar att trots att i princip alla vet att det är hälsosamt att både motionera och träna så gör generellt 1/3-del av alla vuxna ingen fysisk aktivitet alls. Denna siffra är också rent generellt ännu högre hos individer med PS där c:a 56% antingen hade mycket liten eller ingen fysiskt aktivitet alls. Flera studier har undersökt om träning kan påverka sjukdomsförloppet. Man har visat att träning frisätter olika typer av hormoner som är viktiga för både kroppen och hjärnan. Dessa bidrar till att kompensera för det bortfall av olika funktioner sjukdomen ger men det är inte givet att det påverkar sjukdomsförloppet. Dvs sjukdomen fortskrider men man kompenserar symtomen bättre.

Nyhetsbrev: Håll dig uppdaterad om Parkinsons

En trend under senare tid har varit att använda högintensiv träning (HIT) eller så kallad högintensiv intervallträning (HIIT). I en sådan studie[2] jämfördes träning på löpband med hög intensitet (i 30 minuter, målsättning 4 dagar i veckan, 80% -85% maximal hjärtfrekvens), måttlig intensitet löpbandsträning (Målsättning 30 minuter, 4 dagar per vecka, 60% -65% maximal hjärtfrekvens) eller ingen träning-”väntelista”) i 6 månader. Ett tufft schema med mål om fyra pass i veckan och i verkligheten klarade högintensivgruppen att träna 2.8 ggr per vecka mot 3.2 gånger i gruppen med måttlig intensitet. Utfallet var intressant. Efter 6 månader hade högintensivgruppen i princip ingen förändring alls av sjukdomen (-0.3 på UPDRS skalan), jämfört med -2.0 på gruppen med måttlig intensitet och -3.2 hos kontrollgruppen. Så dessa resultat talar tydligt för att HIT har en fördel gentemot andra träningsformer. Andra delvis liknande studier styrker att aerobisk träning är bättre än stretching eller lättare motion.

I en kommande studie skall man upprepa studien ovan (träna 4 ggr per vecka högintensivt eller måttligt intensivt), men den skall pågå i ett och halvt år för att utröna långtidseffekterna. Det krävs mycket viljestyrka (läs pannben) för att träna med så hög effekt, så ofta och under en så lång tid. Det är nästan träning på elitnivå med denna ansträngning: Men en gång veckan kan nog de flesta klara av och mixar man det med lite annan motion så kommer man en bra bit på vägen mot ett friskare liv!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Sviktfas diskuterar vi allt som har med individualiserad behandling av Parkinsons sjukdom, häng med!

Nu har du blivit registrerad!

Pin It on Pinterest