Jag har tidigare här berättat om vetenskapliga data som visar att om man som i sin ungdom tagit bort blindtarmen, MINSKAS risken (med c:a 20%) att senare i livet utveckla Parkinsons sjukdom (jämfört med de som har kvar blindtarmen). Detta kan vetenskapligt förklaras av att proteinet alfa-synnuklein, som ger upphov till skada i de dopaminproducerande cellerna i hjärnan, har visats sig produceras i tarmen och transporteras därifrån, via nerver till hjärnan. När man tar bort blindtarmen, tar man bort en del av alfa-synnukleinproduktion och förekomst, och minskar risken. Det förefaller logiskt och går att förstå.

Nu har en grupp amerikanska forskare publicerat direkt motsatta fynd, dvs genom borttagande av blindtarmen ÖKAS risken för att senare få Parkinsons sjukdom![1] Dessa forskare fann att bland 488.190 patienter som hade genomgått appendektomi (opererat bort blindtarmen), hade 4 470 eller 0.92 procent, utvecklat Parkinsons sjukdom. Av de återstående 61,7 miljoner patienterna som hade kvar sin blindtarm, hade 177.230 eller 0.29 procent, dvs mycket färre utvecklat sjukdomen. Enligt dessa data har de som tagit bort sin blindtarm mer än tre gånger så stor risk att utveckla Parkinsons än de som har kvar blindtarmen. Man skall notera att även om det är en stor skillnad i procent så är den absoluta risken mycket liten.

Nyhetsbrev: Håll dig uppdaterad om Parkinsons

Vad är då dessa forskares förklaring? En orsak kan vara att man vid operationen bidrar till att det frigörs alfa-synnuklein som då bidrar till sjukdomens uppkomst. En annan förklaring kan vara att det inte gått i detta material att studera tidsintervallen mellan operation av blindtarmen och uppkomst av Parkinson. Är det kort tid mellan operation och sjukdomsdiagnos – talar detta emot ett samband.

Vad skall vi då tro? Vad är det som gäller? Skall vi ta bort våra blindtarmar eller ej? Den sista frågan är nog lättast att svara på! Nej, vi skall inte ta bort blindtarmen, dels eftersom alfa-synnuklein finns även på andra ställen. Så ett sådant ingrepp blir inte botande, i bästa fall en riskminskning. I sämsta fall enligt ovan – så ökar vi ju risken!

Ur ett rent vetenskapligt perspektiv är ovanstående mycket intressant. Två välgjorda studier, på ett mycket stort material, ger två helt olika svar! Och båda kan vara rätt. Det belyser hur viktigt det är att tolka vetenskap försiktigt och behovet av ytterligare studier för att bekräfta eller förkasta olika hypoteser. Vi får nog anledning att återkomma till frågan om blindtarmens vara eller inte vara.

Tills vi hörs igen önskar vi en fortsatt bra sommar!!

[1] https://www.gastrojournal.org/article/S0016-5085(19)40573-8/pdf

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Sviktfas diskuterar vi allt som har med individualiserad behandling av Parkinsons sjukdom, häng med!

Nu har du blivit registrerad!

Pin It on Pinterest