Vi har i tidigare artiklar belyst två toxiner (paraquat & heptachlor) som visats ha en påverkan på utvecklingen av Parkinsons sjukdom. Man kan fråga sig hur det kommer sig att detta sker, speciellt med den lagstiftning och de tester som görs innan olika bekämpningsmedel får marknadsföras. Tester som görs skall visa att det är säkert att använda de olika medlen, förutsatt att man använder dem på rätt sätt. I detta sammanhang kan det vara av intresse att kasta en blick på hur dessa tester görs.
En grundläggande princip för toxikologi är dos-respons begreppet: dvs att kroppens svar på ett ämne är beroende av dosen. Desto lägre dos – desto mindre svar och vice versa. Den tyska läkaren Phillip von Hohenheim även kallad ”Paracelsus” skapade redan i början av 1500-talet den dogm som lever kvar än idag:
Nyhetsbrev: Håll dig uppdaterad om Parkinsons
”Alla ämnen är giftiga; Det finns inget som inte är ett gift. Det enda som skiljer ett gift från ett botemedel är dosen”.
De flesta undersökningarna om hälsan och miljöfarliga risker för giftiga kemikalier har styrts av detta begrepp om dos. Inkluderat i detta tänkande finns även underförstått att det finns en lägre gräns där ämnen (vare sig det är kemikalier eller strålning etc) inte är toxiska. I toxikologiska studier utgår man således från detta och dessa genomförs enligt följande principer:
1) Man testar enbart en substans i taget. Ett grundläggande begrepp inom klassiska vetenskaplig metodik är att relationer mellan fenomen utvärderas endast genom test av ett ämne i taget.
2) Man söker fastställa vilket som är den lägsta dosen som inte ger skadliga verkningar. På fackspråk kallas detta NOAEL (No-Observed-Adverse-Effect Level eller på svenska: Den högsta dos som inte ger förgiftningseffekter).
När vi diskuterar acceptabel exponering refereras i princip alla substanser till NOAEL. . Det är viktigt att förstå att NOAEL inte betyder att ett ämne är säkert. Det betyder enbart att vi i det givna experimentella systemet och med de tester vi gör, inte kan upptäcka en skadlig effekt. Verkligheten skiljer sig dock från den experimentella situationen.
– Dels är antalet som exponeras mångfalt större än de djur som kan användas i en testsituation. Ju fler som exponeras desto större är möjlighet är det att sällsynta effekter syns.
– Dels är det sällsynt att vi i verkliga livet enbart exponeras för ett ämne i taget och frågan är vad som händer om vi exponeras för flera ämnen samtidigt? Förändras den tolererbara nivån? Man kan teoretiskt tänka sig olika typer av effekter, ämnen som har synergieffekt, ger en starkare effekt (dvs 1+1=3), ämnen som har additiv effekt (1+1=2), ämnen som har motverkande effekt 1+1=1 eller 0).
I en nyligen genomförd studie granskades hälsoeffekterna av långvarig låg exponering av blandningar av kemiska ämnen, blandningar som simulerade den komplexa exponering vi utsätts för i verkliga livet. Under 24 veckor gavs råttor blandningar innehållande 13 vanliga ämnen som vi alla sannolikt mer eller mindre utsätts för; karbaryl, dimetoat, glyfosat, metomyl, metylparathion, triadimefon, aspartam, natriumbensoat, kalciumdinatriumetylendiamintetraacetat, etylparaben, butylparaben, bisfenol A och akaciagummi. Doserna var 0, 0,25, 1 eller 5 gånger högre än toxikologiska referensvärden (TRV), acceptabelt dagligt intag (ADI) eller tolerabelt dagligt intag (TDI). Experimentet skiljer sig således från den tidigare ”en i taget” -metoden som inte tar hänsyn till betydelsen av synergistiska ämnen. Man bör också vara medveten om att råttor är mycket mer tåliga än människor. De har genom århundraden anpassats till att leva i förorenade miljöer. Man kan därför generellt förvänta sig att människor är avsevärt mer känsliga än råttor för de flesta toxiner.
Resultatet visade bl.a. en signifikant viktökning (hos manliga råttor), levertoxicitet och förändringar av redoxstatus (enkelt uttryckt molekyler som främjar inflammation) vid mycket låga doser. Det kanske viktigaste fyndet var dock att dos-responskurvan ändrades. Den ändrade kurvan kan beskrivas som en ”U” kurva eller en inverterad ”U” kurva, istället för en långsamt ökande rakt linje som man tänker sig med ”dosen gör giftet” -principen. Betydelsen av detta är att allvarliga hälsoeffekter kan inträffa snabbt redan vid låga doser när man utsätts för flera samverkande ämnen. Vidare så bör man vara medveten om att reglering av exponering för kemikalier fortfarande görs enligt ”en i taget” principen och detta endast ger en partiell bild av ämnens toxiska egenskaper.
Jack Spira har arbetat inom läkemedelsindustrin i över 25 år, i ledande positioner i flera globala och svenska läkemedelsföretag. Dr Spira har även erfarenhet av att arbeta som konsult för många både svenska och internationella nystartade företag. Han är läkare och docent vid Karolinska Institutet i Stockholm.
