Det är inget nytt att fysisk aktivitet är en av de viktigaste icke-farmaceutiska komponenterna i behandlingen av Parkinsons sjukdom. På sviktfas.se har tidigare skrivit om hur dans, yoga och intensiv ”cardio” träning kan bidraga till bättre sjukdomskontroll. Nu kommer det ännu ett tillskott till denna flora av rekommenderade aktiviteter, men denna gång ett kanske lite mer ”udda” förslag – klättring[1]! I en forskningsstudie testade man hur klättring, ”sport climbing”, närmare bestämt topprepsklättring, påverkade förloppet av sjukdomen hos individer med Parkinsons sjukdom. 48 patienter med en medelålder på 64 år(!) som tidigare saknade erfarenhet av klättring, delades i två grupper. Kontrollgruppen fick under 12 veckor ägna sig åt fysisk aktivitet såsom joggning, cykling, skidåkning men även fysioterapi, yoga och simning. Denna grupp rörde sig i genomsnitt 389 minuter per vecka. Klättringsgruppen om 24 patienter fick en gång per vecka assisterad träning i s.k. ”topprepsklättring”, en klättringsform där man är säkrad med rep och om man tappar greppet endast faller någon halvmeter innan repet fångar upp en. Hur topprepsklättring går till beskrivs väl i denna film från Svenska Klätterförbundet:

I klättringsgruppen i studien gick deltagarna på 99% av träningspassen och det var ingen som fick några skador. Så det förefaller korrekt att det passar för alla åldrar och fungerar bra även för individer med Parkinsons sjukdom.

Resultatet efter 12 veckors träning visade att klättring hade mycket positiva effekter. Långsamma rörelser, bradykinesi, förbättrades hos klättringsgruppen gentemot ingen förändring alls i kontrollgruppen. Samma effekt noterades gällande symtom som stelhet och tremor. Denna skillnad i effekt av klättring gentemot enbart fysisk motion kan förklaras av att klättring är en komplex träning, man tränar både balans, rörelseförmåga (flexibilitet och mobilitet), koordination, styrka och ”multi-tasking” dvs att göra flera olika rörelser samtidigt. Just i detta skiljer sig klättring markant från uthållighetsträning som t.ex. cykling eller löpning. Vid de senare gör man samma rörelser hela tiden, i och för sig med hög ansträngning, men det är visat att just komplexiteten som t.ex. dans, (tango) och gymnastik, är viktig för en god effekt vid Parkinsons sjukdom.

Klättring kanske inte är görligt för alla. En annan aktivitet som visat sig väldigt bra för personer med Parkinsons sjukdom är ”Nordic Walking”[2] (stavgång). Det är ju en enklare aktivitet där man får både rörelse, kondition och koordination. Gör man det dessutom i lite natur, där man måste lyfta på fötterna ordentligt för att inte snava på rötter och stenar, så kanske det kan vara ett bra alternativ för personer med höjdskräck eller som av andra olika skäl inte är redo att ge sig på topprepsklättring!!

Referenser

  • [1] https://www.nature.com/articles/s41531-021-00193-8
  • [2] https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/28694221/

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Sviktfas diskuterar vi allt som har med individualiserad behandling av Parkinsons sjukdom, häng med!

Nu har du blivit registrerad!

Pin It on Pinterest